Hej på dig, just du som läser detta... 

Jag vill att just du ska känna dig unik, ja just du ja. Jag menar dig, du ska känna dig unik!

Det är så många av oss som inte tycker att vi är tillräckligt, att vi inte duger riktigt. Men för vem egentligen, för oss själva eller för någon annan? Vem bestämmer det?

Så många krav som ligger och lurar hela tiden. Men vem bestämmer de kraven och vem är det som har rätt att ställa dessa krav? Gör vi människor inte så gott vi kan, utifrån den förmågan vi har?

Jag ställer många frågor nu, jag vet, men det är för att jag vill väcka frågor som jag tror att vi inte tänker på utan vi bara rullar på i samma mönster som vi alltid har gjort. Vi reflekterar inte alltid utan det är lätt att vi bara går i samma spår som vi tror förväntas av oss. Men mår vi bra av det eller gör vi det bara för att det ska vara så??

Jag har många gånger ställt mig frågor och undrat för vem jag lever mitt liv, är det inte för mig själv? Eller ska jag leva mitt liv för alla andra? Vart går gränsen för vad som är sunt och för vad som bör göras enligt vad omgivningen "kräver". Så många som säger att, jag gör som jag vill och jag är så stark och bryr mig inte om vad andra tycker! Men ändå ligger det i människans natur att behaga och försöka passa in i det som är normen, eller det som är normalt.

Men vad är normalt eller vad är normen? Om man inte följer det, är man konstig och onormal då? Vem avgör det? Jag har så många gånger känt mig onormal, konstig, överkänslig, ingen som förstår mig, ingen som vill vara med mig, känt mig ensam och ledsen. Blev mobbad i skolan, så allt detta kanske stämmer, vad vet jag?! Ibland är jag stolt över mig själv och vad jag kämpat och åstadkommit, men många fler gånger så har jag slagit på mig själv och tyckt att jag måste göra ännu mer för att "duga" och passa in. Men återigen kommer frågan, för vem? Passa in för vem, duga för vem? Finns det något som är rätt eller fel?

Jag har några få i mitt liv som verkligen förstår mig och som jag kan nå rent mentalt och de är värda allt för mig, Bortsett från min systersbarn förstås som ligger mig närmast om hjärtat. Så skön känsla när man möter de som man kan prata med på ett djupare plan, som talar samma språk. Nästan så att jag inte behöver säga något, utan jag blir förstådd iaf, utan ord. Det är en underbar känsla när man möter såna människor i sitt liv.

Jag tänker att jag ska göra det som jag mår bra av och fylla mitt liv med det som jag vill fylla det med, men så hamnar jag ändå i ett läge där jag inte riktigt är nöjd iaf. Jag känner mig ensam och jag vill något mer, jag vill dela mitt liv med någon vid min sida. Kunna skratta tillsammans med någon, kunna upptäcka saker med någon annan och inte bara i min egen ensamhet. Jag tycker det är skönt att vara själv, men inte alltid vara själv. Vill att någon frågar mig hur jag har det och hur min dag har varit. Bara någon som kramar mig när jag känner mig ledsen och ensam.

Lite tankar som dessa får räcka, men jag återkommer med mer om detta. Jag är inte klar ännu, har så mycket som snurrar i mitt huvud och i mitt liv.

Men lova mig att du inte glömmer bort: Du är unik och du är värd massor!!! Glöm inte bort dig själv mitt i allt och alla måsten, du är viktig att vara rädd om. Jag tycker att du är viktig, likväl som att jag är viktig.

Ta hand om dig så länge, så hörs vi snart igen.. Jag lovar!!!!

Kramar från "känslan"

 

HJ

10 januari 2018 08:25

Tack för underbara tankar och funderingar! Men visst är våra liv knepiga? Massor av tankar och drömmar som inte förverkligas pga omständigheter man inte kan påverka.

http://dreamend.bloggplatsen.se

kenslan74

12 januari 2018 19:43

Tack själv för ditt svar och återkoppling, det värmer💞 Ja livet är väldigt knepigt.. Så mycket vi skulle kunna göra och så många mål vi skulle kunna nå om vi bara raderade dessa tankar och förväntningar..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag kan ana att min rubrik skapar nån typ av reaktion, eller snarare att den får dig att vakna till.  Det är något som väcker tankar och frågor när en kvinna inte har barn, vill hon inte ha barn? Kan hon inte få barn? Vad är orsaken till detta?  ...

Hej på dig, just du som läser detta...  Jag vill att just du ska känna dig unik, ja just du ja. Jag menar dig, du ska känna dig unik! Det är så många av oss som inte tycker att vi är tillräckligt, att vi inte duger riktigt. Men för vem egentligen...